Dagens vallning gick väl inget vidare. Kan iofs bero på trötthet eftersom vi var iväg på en grej på förmiddagen som drog ut på tiden och hundarna inte riktigt hann vila upp sig tills det var dags att tampas med fåren.
Flicka var inne och klapprade med tänderna lite väl mycket tyckte jag. Ett par gånger kan möjligtvis förklaras med att hon kan ha känt sig trängd (trots att jag gjorde mitt bästa för att inte försätta henne i sådana situationer), men några av gångerna fanns det ingen godkänd anledning. Evas träningsgrupp är snälla och väl invallade och de ifrågasätter henne inte.
Valde att prova balansering tidigare idag. Redan i första passet för att kolla om hon tidigare tyckt att det varit svårt för att hon varit trött. Lite bättre än sist gick det faktiskt och hon stannar när jag ber henne. Ett par sådana repetitioner till så kanske vi kan prova att röra oss lite mer och ändå balansera.
Det blev bara två pass för lilla tjejen idag. När det inte kändes som att hon var på hugget så vill jag inte pressa henne mera. Roligt var i alla fall att hon kan gå mot fållan lugnt och även smyga in lugnt och stilla. Lika lugnt och stilla kan hon börja röra sig runt djuren, både när hon släpps in och efter att jag stannat henne under passet. Däremot har hon kvar att lära sig att vara tyst när hon ser Sultan flytta fåren.
Sultan rörde sig bättre idag och gjorde färre försök till snabba varvningar. Han vågade också gå emellan grindar och får i i trängre lägen än sist. Han fick gå två pass i lilla fållan, men jag tyckte mig se tendenser till något som jag inte gillar. När jag tog ut fåren i stora fållan fick jag det bekräftat: Han har börjat med sin ungdomsdumhet igen. Nämligen den att han börjar smyga tjusigt mot fåren, men en bit bort så släpper han plötsligt trycket och går bara efter dem. Kroppsspråket är fortfarande lågt och smygande så det ser ut som att han vallar, men inget tryck finns. Detta gör att fåren inte går dit jag vill utan dit de vill. Vilket ytterst sällan är samma ställe. Vad detta kan bero på kan jag bara spekulera i: kanske kunde jag inte stötta honom tillräckligt som osäker unghund eftersom han är min första vallande hund, kanske är han för vek och behöver byggas upp ännu mer/igen, kanske har han inte förstått vad han ska göra, kanske har de sura norska fåren gjort honom osäker eller så är han för lat för att vilja jobba med huvudet. Om han springer så är det mindre jobbigt för hjärnan eftersom fåren då flyttar sig pga hans fart.
Oavsett anledning så vill jag ha ordning på det, så nu försöker jag boka in en privatlektion för just detta problem. för är man Sultan så ska man väl ändå ha pondus nog att regera - åtminstone över fårskallarna?
Dessutom fick alla som var där ett litet Första hjälpen-kit, precis ett sånt som jag länge tänkt att jag borde ha, men aldrig kommit mig för att köpa. Suveränt! 
