Det är roligt att se hur han hanterar ovana meddragare. Flicka är ju den tredje hund han hjälper till att köra in. Idag så drog Sultan vagnen och jag kopplade sedan fast mitt midjebälte i bakänden för att kunna hålla emot i nedförsbackarna. Flicka hade också dragsele på sig och satt fast i mitt midjebälde med kopplet. På så sätt hamnade hon i dragläge brevid Sultan, men utan att hennes kropp ansträngdes av vagnen. Hon fick på så sätt lära sig positionen och eftersom Sultan svänger på komando – oavsett vem eller vad som springer “ivägen”  – så får hon också god övning i riktningskomandon.

Jag får väl erkänna att jag ibland kan bli rejält frustrerad över Sultans svårigheter att lära sig saker och ointresse för att jobba tillsammans med mig. Men jag måste säga att som draghund, terapihund och stigfinnare är han värd sin vikt i guld!

Flicka var inne och klapprade med tänderna lite väl mycket tyckte jag. Ett par gånger kan möjligtvis förklaras med att hon kan ha känt sig trängd (trots att jag gjorde mitt bästa för att inte försätta henne i sådana situationer), men några av gångerna fanns det ingen godkänd anledning. Evas träningsgrupp är snälla och väl invallade och de ifrågasätter henne inte.
Valde att prova balansering tidigare idag. Redan i första passet för att kolla om hon tidigare tyckt att det varit svårt för att hon varit trött. Lite bättre än sist gick det faktiskt och hon stannar när jag ber henne. Ett par sådana repetitioner till så kanske vi kan prova att röra oss lite mer och ändå balansera.
Det blev bara två pass för lilla tjejen idag. När det inte kändes som att hon var på hugget så vill jag inte pressa henne mera. Roligt var i alla fall att hon kan gå mot fållan lugnt och även smyga in lugnt och stilla. Lika lugnt och stilla kan hon börja röra sig runt djuren, både när hon släpps in och efter att jag stannat henne under passet. Däremot har hon kvar att lära sig att vara tyst när hon ser Sultan flytta fåren.

Sultan rörde sig bättre idag och gjorde färre försök till snabba varvningar. Han vågade också gå emellan grindar och får i i trängre lägen än sist. Han fick gå två pass i lilla fållan, men jag tyckte mig se tendenser till något som jag inte gillar. När jag tog ut fåren i stora fållan fick jag det bekräftat: Han har börjat med sin ungdomsdumhet igen. Nämligen den att han börjar smyga tjusigt mot fåren, men en bit bort så släpper han plötsligt trycket och går bara efter dem. Kroppsspråket är fortfarande lågt och smygande så det ser ut som att han vallar, men inget tryck finns. Detta gör att fåren inte går dit jag vill utan dit de vill. Vilket ytterst sällan är samma ställe. Vad detta kan bero på kan jag bara spekulera i: kanske kunde jag inte stötta honom tillräckligt som osäker unghund eftersom han är min första vallande hund, kanske är han för vek och behöver byggas upp ännu mer/igen, kanske har han inte förstått vad han ska göra, kanske har de sura norska fåren gjort honom osäker eller så är han för lat för att vilja jobba med huvudet. Om han springer så är det mindre jobbigt för hjärnan eftersom fåren då flyttar sig pga hans fart.
Oavsett anledning så vill jag ha ordning på det, så nu försöker jag boka in en privatlektion för just detta problem. för är man Sultan så ska man väl ändå ha pondus nog att regera -  åtminstone över fårskallarna?

Litet och smidigt...

... och med bra innehåll!

Eftersom jag jobbat 10-21 i Stockholm två dagar i rad så har Flicka varit hos Jenny och gulliga Dobermannen Heinz (www.dobermania.com). Heinz är, förutom godkänd räddningshund, terapihund och därmed kollega till Sultan.
Flicka charmarmade hela familjen – utom kanske de två katterna som tyckte att hon var lätt påfrestande… Efter två dagars charmande och kattkollande så har Flicka sett ut såhär i ett dygn:

Utslagen! Det är jobbigt att vara kattvakt!

Jag känner mig ungefär lika pigg, men nu har jag i alla fall lyckats komma på varför jag alltid är helt utslagen efter att ha jobbat på veterinärkliniken: Anledningen är DAP:en som de har i väntrummet. Jag använde DAP till Misla under en period och slocknade då som en klubbad säl när jag varit hemma en stund. När jag nu påverkas av den hela arbetsdagar så är det kanske inte så konstigt att jag knappt hinner innanför dörren hemma innan jag faller ihop i en sovande hög…

Sultan är kär.
Ja, eller vad man nu ska kalla det. Kärlek i Sultans fall betyder att hörseln stängs av - helt och hållet. Det betyder också att en hund som normalt kan gå fint i koppel helt plötsligt bara tänker *framåt, framåt* och drar som ett litet lokomotiv.
Att kulorna rök för 5 år sedan är inget som herrn tycks ha noterat. Trots att vi tom hade en veterinär som påpekade det för honom idag.
Men sen kastreringen är han i alla fall bara sån här under höglöp och, som det verkar, bara med vissa tikar, alltid något att vara tacksam för!
Så nu har vi ett par dagar med helkorkad hund här hemma att se fram emot.

Imorgon ska vi valla! Då får han nåt annat att tänka på en stund.

Broder Ted var med idag också. Och även broder Muffin kom förbi. Så söt! Men han ser redan ut som en vuxen hund i kropp och uttryck. :O Muffin har dessutom turen att ha får på hemmaplan.

Att Sultans dag inte var den bästa märktes redan på morgonprommenaden. “Det gör ont!” strålade det om hela hunden. Lille pôjk! Han fick gå två korta pass hos fåren och det piggade upp honom. Jag trodde han skulle stressa upp sig mycket mer, men även om tempot var högre än i söndags så var han forfarande väl i hand. Däremot hade han  noll tålamod med alla andra hundar som var piggare än han.

(Eftersom videon från i söndags tydligen inte gick att titta på, så var jag in och petade bland inställningarna på youtube. Om det inte funkar nu heller så får ni säga till igen!)

Flicka vallar 22 jan 2012

Det syntes att Sultan tappat “vallningsmusklerna”. Dvs de muskler som gör att han orkar hålla sig smygande och i skritt. Men han lyssnade fint och höll ut bra. Några försök till snabbt tempo, men fortfarande utan att gå in mot djuren. Pressade undan dem när han fick gå rakt emot också. Härligt att se! Han brukar annars vara ganska obekväm i närarbete.

Amanda som har kullbrorsan Ted och hennes kompis Elin som har Working Kelpien Ness kom också dit. Kul att se dem valla. Ted var betydligt mer behärskad än syster yster…
Elin och hennes kompis brukar hyra i en grupp får på ett ställe i Tullinge, det lät som att  vi kan få hyra in oss och valla där.

Imorgon ska vi ut till Jasna igen och på tisdag ska vi till Eva på Seglinge. Om vi uppför oss så kanske vi kan hyra in oss och träna där nån gång i veckan tills Hågafåren släpps ut. Det vore kanon! Lite i tidigaste laget med Flicka kan tyckas, men att uppföra sig kring fåren och på väg till och från fårhuset är viktiga kunskaper som bör nötas in tidigt. Och med tanke på hur envis hon är, och hur mycket hon brås på sin mor (som tidigt tyckte att hon kunde bäst själv i vallningen) så gäller det att öva upp kontakt och uppförande innan hon hunnit få ännu fler idéer. Så sköter hon sig på väg till fårhuset så får hon träffa får – annars får hon ta lärdom av att se storebror arbeta!

För att värma upp tog vi en promenad med 4 av 5 hundar:

Hela BC-ligan

3 collriga tjejer

Vi träffade också på en oväntad prommenerare:

Nån är ute vid fel årstid...

Stackaren var ganska stel, så Linda placerade den under en stor rishög där den förhoppningsvis klarar sig lite bättre.

Sen gick vi till fåren:

3 har fattat vad livet går ut på

... och nu kom den fjärde också på det!

Utanför fårboxen

Du ska gå runt - inte emot

Det ser ut som att det är fel djur som lyssnar på vad jag säger...

Håll ut från fåren, tack

Det tar sig

På rätt väg?

Jag vet, det ser ut som att det snöar inne i fårhuset, men det är boss från halmen som yr omkring.

När jobbet är avklarat kan man dela systerligt på ett ben

Och så kan man prata med katten

Eftersom Lindas fina hästar - liksom hennes hundar, katter och får - är vana vid att vara med på tv och i olika reportage (Linda är en av ägarna till Filmdjur (www.filmdjur.se)) så kan jag tyvärr inte skylla på dem för att bilderna blev för suddiga för att tas med här… Måste vara fel på min kamera!

Och ja, hon låg och sov!

Mycket trevligt var att en dam kom fram till oss när vi klev av tunnelbanan och tyckte att det var trevliga hundarn jag hade och att det var härligt att se någon som tog det lugnt men även var noga med hundarnas uppförande. Flicka fick nämligen ett socialt bus-ryck på tåget, så jag var tuvungen att berätta för henne att man inte får hälsa på alla – och inte heller bita i mattes kängor om man blir frustrerad över detta faktum.
Kändes skönt att det för en gångs skull inte var nån som skällde på hundarnas blotta existens på t-banan, vilket hänt flera gånger på sistone. Varför sätter man sig i de djur-tillåtna delarna om man nu är hyperallergisk eller jätterädd för hundar?!?! Hundar måste väl ändå ha rätt att befinna sig på hundtillåtna platser!?! Eller finns det bara krav på oss hundägare – inga rättigheter?

Efter träningen passade vi på att titta på julmarknaderna i Kungsträdgården och på Sergels torg. Ett stånd sålde fårskinn och lusekoftor, men även om det var norska skinn så var det inte från något av fåren vi haft hand om.

Baslägret

Vi gick också ner till Stora Nyckelvikens 4H-gård. Bonnhundarna måste ju påminnas om att de är just bonnhundar!

Här kollar Sultan om lugnande signaler fungerar på kor...

...det gjorde de inte, så han övergick till att GLO!

Flicka valde att hålla ett visst avstånd till korna...

Flicka och hönsen

Bonus hittade en gris

De collriga vågade sig också fram

En gris ville helst vara anonym...

... en annan försökte gräva sig ut till Sultan

Sultan bjöd oväntat upp till lek!

Sista pausen protesterade Bonus högljutt mot de collrigas ohyfsade studsande!